RASSTANDARD FLAT COATED RETRIEVER

Eftersom Zebbe redan har Rottweilerns rasstandard på sin sida så får Ozzy ta Flattens. Ozzy är ju som sagt en blandning mellan dom två raserna

 

Hemland: England

SKK fastställde Flatcoated Retriever Klubbens svenska översättning 1991.

Bakgrund/ändamål

Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för denna jakt, och genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades denna upp i olika varianter efter hårlag och färg. Flatcoated Retriever var en av dessa.

Standarden för Flatcoated Retriever beskriver en hund vars huvudsakliga uppgift är att bärga det skjutna viltet till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och snabbhet för att hinna ifatt ett skadat villebråd. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förutsättning för att den ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

 

Helhetsintryck

En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig, och av spänst utan att vara gänglig. Den har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans.

FEL

Aggressivitet är ett allvarligt fel liksom ett lojt eller reserverat uppträdande

Huvud

Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt markerat för att undvika ett "drop"- eller uppnäst utseende. Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar. Käkarna är långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan.

FEL
Ett markerat stop tillsammans med ett konkavt (uppnäst) nosparti ger en otypisk profil (pointerprofil).

En profil där nosryggen är vinklad nedåt i förhållande till skallen (Borzoiprofil) och/eller har en kraftig konvex form (örnnäsa) är otypisk.

Kindknotorna får inte vara utskjutande, ej heller får partiet under ögonen ge ett urgröpt intryck.

Det är inte ovanligt att en Flatcoat ha en ridge på nosryggen dvs. en smal hårstrimma där pälsen växer uppåt. Detta ska anses som ett obetydligt fel så länge inte ridgen blir dominerande och stör hundens uttryck.

En kraftig välvd skalle, ett kraftigt markerat stop, en kraftig markerad ridge, en grov käke, en snipig käke eller alltför kraftiga läppar är allvarliga fel.

 

Ögon

Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck. (Runda, utstående ögon är absolut inte önskvärda.) Ej snedställda. Ögonens placering är av största betydelse. Ögonen ska vara mandelformade och placerade relativt brett isär och mot sidan av skallen.För tätt placerade, runda eller utstående ögon ger en ointelligent blick. Snedställda ögon kan ge en ovänlig eller grym blick. Alltför ljusa ögon kan också medverka till detta, varför ett idealiskt öga ska vara relativt mörkt. Något ljusare ögon accepteras hos en leverbrun hund.Ögonlocken ska vara strama

Öron

Öronen är små och väl ansatta tätt intill huvudet.

FEL
För högt ansatta, alltför utstående, alltför stora eller alltför små öron kan medverka till att ge huvudet ett otypiskt utseende.

 

Bett

Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Ett komplett bett består totalt av 42 tänder .

FEL

Ett medfött tandbortfall ska uppmärksammas och betraktas som ett allvarligt fel.

Hals

Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpariet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa ett spår. När hunden går och står naturligt bärs halsen i ungefär 45 graders vinkel mot horisontalplanet, vilket medverkar till ett idealiskt samspel mellan hals och framben när hunden är i rörelse.

FEL

En alltför kraftig, kanske också kort hals kan bidra till att ge en Flatcoat en otypisk Labrador-prägel.

En skorstensliknande hals, dvs. en relativt jämnsmal hals som i upprätt ställning bärs i en skarp vinkel mot ryggen, eller en hängig, dåligt buren hals, försämrar hundens frambensrörelser och ger en otypisk profil.

Kropp

Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främre revbenen är tämligen flata. Välvningen ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre partiet. Ländpartiet är kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje är icke önskvärt. En arbetande Flatcoat har behov av uthållighet och styrka, snarare än extrem snabbhet. Av funktionella skäl bör den därför ha en långsträckt bröstkorg med måttligt djup. Detta till skillnad från vinthundens eller setterns korta och djupa bröstkorg.

FEL

Den spänstiga karaktären går förlorad om hunden blir för tung eller för lågställd.En överdrivet tung framkropp (s.k.tjurfront) skapar onödig belastning på framben och skuldror och ger en otypisk profil.Den tunnformade eller koffertformade kompakta bröstkorg, som är vanlig hos Labradoren och Golden Retrievern, är otypisk för en Flatcoat.När en sluttande rygglinje kombineras med en djup främre bröstkorg och en hårt uppdragen buk blir profilen otypisk triangelformad (setterliknande).

 

Extremiteter

Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna. Armbågarna rör sig tätt och jämnt intill kroppen. Bakbenen är muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder. Hasleden är lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önskvärt. En idealisk vinkling för både skuldror och överarm anses vara 45 grader mot lodlinjen genom skuldrans ovansida rakt ner genom frambenen. Ett överdrivet vinklat bakställ är inte önskvärt

Tassar

Tassarna är runda och starka, med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna är tjocka och starka

Svans

Svansen är kort, rak och väl ansatt, bärs glatt men aldrig mycket över rygglinjen.

Rörelser

Fria och flytande, parallella och strama, såväl framifrån som bakifrån sett.

Päls

Pälsen är tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt. Ben och svans har rejäla fanor. En fullt utvuxen päls fulländar elegansen hos en färdigutvecklad, bra hund.

Färg

Endast svart eller leverbrun. Enstaka vita stänk eller små fläckar på förbröstet förekommer då och då och är ett obetydligt fel om fläckarna inte är påtagligt stora.

FEL

En gul eller goldenlikande färg är ett diskvalificerande fel.

Mankhöjd

Önskvärd mankhöjd hos hanhund 58-61 cm
Önskvärd mankhöjd hos tik 56-59 cm

Vikt

Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition 27-36kg
Önskvärd vikt hos tik i god kondition 25-32kg

MENTAL RASSTANDARD

Beskrivning av den ideala Retrieverns beteende


Retrievern är en jakthund vars huvudsakliga upp- gift är att bära (apportera) det skjutna viltet till jägaren. Den typiska retrieverns vänliga, fogliga natur gör den till en behaglig arbetskamrat men också till en uppskattad familjemedlem, som tar en aktiv del i familjelivet. Den typiska retrievern är glad och aktiv med ett gott självförtroende och med ett förtroendeingivande och vänligt temperament.

Sociala egenskaper

Beteende mot människor:
Hjärtligt och utåtriktat med en utpräglad vilja att vara till lags. Attityden är oreserverad även mot främmande människor. Det robusta temperamentet medför en stor tålighet även i stressade situationer bland människor.

Beteende mot andra hundar:
Andra hundar bemöts med en vänlig och intresse- rad attityd. En viss skillnad mellan hanhundars och tikars sätt vid möten med könsfränder är naturlig. Aggressivitet är ett allvarligt fel.

Jaktliga egenskaper

Beteende mot vilda djur:
Retrievern visar naturligen ett intresse för uppdykande vilt men detta är snabbt övergående. Även i viltrika marker inriktas hundens intresse på det skjutna viltet när den är i arbete.

Beteende före och under skottlossning:
Retrievern utför en stor del av sitt arbete passiv vid skytten. Den förhåller sig därvid lugn, tyst och koncentrerad för att inte störa jakten.

Markeringsförmåga:
Retrievern har en förmåga att minnas och finna (markera) nedslagsplatserna för ett flertal vilt under jakt. En lugn, koncentrerad attityd under skottlossning och när vilt uppträder är en förut- sättning för markeringsförmågan. En god markeringsförmåga bidrar starkt till hundens effektivitet som apportör.

Sökarbete:
Söket utförs med stor uthållighet i ett högt tempo och i ett mönster som effektivt täcker anvisad terräng. Det utpräglat goda luktsinne medverkar till en god förmåga att finna vilt. Bristande söklust är ett allvarligt fel.

Apporteringsförmåga:
Viljan att leverera det funna till föraren är en stark utpräglad, naturlig egenskap. Apporterna bärs långt fram i munnen, med ett konstant mjukt grepp, och levereras i snabb tempo.

Vattenarbete:
En av retrieverns viktigaste uppgifter är att arbeta i vatten. Den har därför en medfödd, stark vattenpassion som gör att den med glädje går i och arbetar i vatten. Simförmågan är god och uthålligheten är stor.

 

Spårningsförmåga:
Både när det gäller det snabba, självständiga spårningsarbetet efter skadat småvilt och det långsammare eftersöksarbetet efter klövvilt är retrievern en effektiv och uthållig hund.

 

Samarbetsförmåga:
Det mjuka men stabila temperamentet och den utpräglade viljan att vara föraren till lags är en grund för hundens förmåga att genomföra ett effektivt arbete. Mjukheten utgör grunden för kontakten mellan förare och hund. Stabiliteten är en förutsättning för hundens förmåga att även under stress förstå förarens anvisningar.